There are so many fragile things, after all. People break so easily, and so do dreams and hearts.
När jag övade på att läsa noveller valde jag Neil Gaimans Fragile things: Short fiction & wonders, och det var ett av de bästa val jag kunde göra. Novellsamlingar har en tendens att bli en serie kortare historier, alla i samma tempo och alla ungefär lika långa. Det gör mig lätt uttråkad. Gaiman blandar korta och långa historier med poesi och historier inuti historierna, allt i ett varierande tempo. Sådant håller igång intresset och viljan att utforska samlingen vidare.
Att utforska Fragile things är ett måste. Samlingen är fylld av av vackra men vrickade historier, alla läsvärda, vissa bättre än andra men ingen lämnar mig oberörd. Stämningsfull poesi blandas med makabra drömmar, magi och det annorlunda är ständigt närvarande.
Jag har ofta svårt att sträckläsa novellsamlingar, kanske är de inte till för att sträckläsas heller, men just Fragile things kan jag inte lägga ifrån mig. Jag fascineras över det makabra, fängslas av det magiska och lockas ständigt att läsa om det obehagligt annorlunda. Sådan är jag oavsett vilken författare jag läser, men Neil Gaiman lyckas oftare än andra med att trycka på precis de rätta knapparna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar