Bokomslaget brukar anses som viktigt när det kommer till val av böcker, men hur viktig är bokens titel?
Det är frågan i veckans jerka från Annikas litteratur- och kulturblogg. Personligen tycker jag nog att titeln är rätt så viktig. När titeln sticker ut på något vis lockar det mig att läsa boken precis på samma sätt som när omslaget är riktigt snyggt. Jag fastnar framför allt för titlar som låter mig ana tonen i boken men samtidigt lämnar något åt fantasin. Ett exempel är Maria Langs Klappa inte katten. Dels ger den en aning om kattens roll i historien och dels är den lite förebådande. Förebådande och gärna olycksbådande titlar tilltalar mig. Titlar som t.ex. Ray Bradburys Something wicked this way comes och John Ajvide Lindqvists Låt den rätte komma in slår an en speciell sträng hos mig. Jag älskar't!
Jag fastnar ofta för långa titlar. Susanna Clarkes Jonathans Strange & Mr Norrell tycker jag mycket om. Den har något förnämt och ganska torrt över sig. Typiskt brittiskt och sådant gillar jag. Långa, poetiska titlar är än bättre.
Även en kort titel kan vara tilltalande för mig men det krävs lite mer av en sådan. Statiska och alldagliga ting i titeln, exempelvis Isprinsessan eller gamla uttjatade klassiker som "Het passion" gör mig ganska uttråkad medan jag går igång mer på The Passage, som kan låta ana ett händelseförlopp av något slag och Pansarhjärta, som låter riktigt jävla obehagligt. Korta titlar med en längre "bi-titel" känner jag ofta mer för. Ett exempel på det kan vara Patrick Süskinds Parfymen - berättelsen om en mördare. Där fastnar jag för det något motsägelsefulla i en väldoftande parfym och en känslokall mördare.
På det hela taget så tycker jag ofta att titeln säger mycket om vilken typ av författare det rör sig om. Om titeln är intetsägande så känner jag ofta att innehållet nog också är det. Det är inte alltid det stämmer så klart men väldigt ofta. Jo, titeln har betydelse helt klart.