I kapitlet Den grå skarans ritt får Aragorn, Legolas och Gimli sällskap av Elronds sönder Elladan och Elrohir samt de övriga utbyggdsjägarna från Norden. Dúnadan har kallats för att slå följe med sin konung. Med dem i följe får han styrka nog att göra det som nöden kräver - att kalla de döda under sin fana.
Även i filmen trampar Aragorn på de dödas stig, men där har filmskaparna valt ett annat upplägg. Jag föredrar dock upplägget i boken. Det ger ett mäktigare intryck åt Aragorn på något vis. Det är pampigare. Jag förstår varför upplägget ändrats i filmerna men jag föredrar bokens version.
"...Men nästa dag blev det ingen gryning, och den grå skaran fortsatte sin väg i mörkret från det molnstinna Mordor och försvann ur de dödligas åsyn; men de döda följde dem."
Mäktigt. Rysligt. Absolut en favorit!
En scen som i filmerna är en favorit (om än inte Favoriten) är denna:
Jag blir fortfarande alldeles glädjerusig när jag ser den. På bio? Där var jag salig. Jag är så lättköpt! Ser ni the Remarkables förresten? Vackra berg. Åh, Nya Zeeland! Jag vill tillbaka, så mycket!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar