onsdag 8 juni 2011

Bokalfabet 2.0 - K

Fjant brukar rationalisera bort siffran elva när han räknar. Eller kanske är det tolv han plockar bort? Han kör på ...nio, tio, olva, tretton. Dock är den elfte bokstaven i alfabetet K.

1. Fem ord att associera till boktitlar: Katt. Krig. Konstnär. Krävande. Kalabalik.


Mitt Monster travar – nyrakad och fin(?), runt i musketörstövlar. Mästerkatten i stövlar fick ett par liknande tillverkade åt sig. Frågan är bara vem som är vem?

Mästerkatten? Monsterkatten?

När Dynamo Kiev spelade sin ödesdigra match mot nazisternas hopplockade fotbollslag pågick inte vilket krig som helst. Dödsmatchen ger läsarna en inblick i de små slag som utkämpades bakom de stora scenerna i andra världskriget. En enda fotbollsmatch kan vara bra mycket mer krävande än vad man kan tro och en hel del kalabalik utbryter när nazisterna inte får vinna.

Edgar Freemantle är en konstnär med oanade talanger. Eller är det huset som gör det? Duma Key är i vilket fall en mycket målande berättelse.

2. Nästa uppgift blir att presentera en karaktär med för- och/eller efternamn på bokstaven K.
Alltså, när mormor bryter benet gör Kajsa Kavat allting. Nästan. Att köpa en julklapp till sig själv kan hon faktiskt inte göra, så det så!

3. Nästa uppgift handlar om kärlek.
Ett av bokbloggarnas budord handlar om att ha många litterära gudar, ett annat om att aldrig svika sina favoritförfattare och ett tredje om att ge sina favoriter den kärlek de förtjänar. Alltså handlar uppgiften om just kärlek till författare.

Vilken är din största litterära gud?
Ja, allstå – Terry Pratchett är Gud! Så är det bara.

Vilken favoritförfattare finns kvar sedan barndomen?
Elsa Beskow byggde min kärlek till trädgårdar och jag myser fortfarande lika mycket av hennes böcker.

Vilken författare får all din kärlek just nu?
Jag frossar i Neil Gaimans Sandman just nu. Förlåt. Fel av mig – jag frossar i Sandman så fort jag får nästa lön!

tisdag 7 juni 2011

Syskonkärlek

Typiskt nördgos Zombie och Monster emellan.

När mamma ligger i hammocken och läser Fritt fall pysslar nördkatterna om varandra. Det gillas! Annars vill man gärna vara med och läsa. Helst genom att ligga i den uppslagna boken...

Bokalfabet 2.0 - J

Nästa bokstav i ordningen är J – den bokstav som folk envisas med att försöka stava mitt efternamn med, fast det är helt fel.

1. Fem ord på J. Jubileum. Jonglera. Jordgubbe. Jubelidiot. Jämmer. Associera fritt till en eller fler boktitlar.

Jubileum är synd att kalla det men i år är det ändå 10 år sedan Douglas Adams gick bort. Douglas Adams som självfallet har skrivit världens mest finurliga sci fi-serie.

Sarah Waters försöker i Främlingen i huset jonglera subtil skräck, klassfrågor och brittisk anda och lyckas nästan. Det blir bara lite för långdraget.

Familjen Jordgubbe paraderar högtidligt in i händelsernas centrum när det ska bli blomsterfest i täppan. Just den boken – Blomsterfesten i täppan – har en stor del i mitt trädgårdsintresse. Den och Lasse liten i trädgården. Tack Elsa Beskow, för det!

Jack Torrance är en riktig jubelidiot som tror att en isolerad miljö på Overlook hotel kan vara bra för en alkoholiserad lärare med skrivkramp. Vi vet väl alla hur bra det går för honom i Varsel?

Jämmer och elände! Kan man utropa när man hamnar i Jämrans osis – brädspelet MADs motsvarighet till fängelset i Monopol. När jag var barn hände det att min pappa läste magasinet MAD. Det är helt och hållet hans typ av humor och hur länge jag än försökte förneka det så är det även min. Jag menar – hur kan man annat än älska ett spel där det går ut på att förlora alla sina pengar?!

2. Därefter en karaktär med för- eller efternamn på J.
Johanna heter (självklart) en av karaktärerna i Marianne Fredrikssons Anna, Hanna och Johanna – en bok jag inte läst, inte har något större sug efter att läsa men ändå har fastnat för titeln på.

3. Slutligen: vilken bok har fått dig att jubla?
Sputnikälskling är det första och enda jag läst av Haruki Murakami. Det började totalt utan förväntningar och slutade med magpirr.

måndag 6 juni 2011

Boktolva i tretton delar - Paolo Bacigalupi

Vad händer när stora företag använder sig av biologisk terrorism för att öka sin makt i samhället? Vad händer när sagda terrorism går över styr och ställer människans tillvaro på sin spets? Vad händer när oljan tar slut? När havsnivåerna stiger? När livets mening blir jakten på mat för dagen? The Windup girl ger oss en möjlig inblick.

I en inte alltför avlägsen framtid sätter världen människans överlevnadsinstinkter på prov. Thailand har klarat sig förhållandevis bra i kampen om kalorierna men hur länge kan man stå emot företagsjättarna och deras sterila grödor? Bangkok ligger under vattennivån och den ständiga kampen mot genetiskt förbättrade virus tär på den inrikespolitiska stabiliteten.

Vi möter flertalet spännande karaktärer i en allt mer kaotisk stad - kalorimannan Anderson Lake, den sluge kinesen Hock Seng, diverse politiker och entreprenörer samt Emiko, en windup från Japan. Hennes slag kallas för det nya folket. De är genetiskt konstruerade som slavar, soldater och leksaker, tränade att utföra sina sysslor med perfektion. De är dåtidens underklass, utnyttjade och avskydda men egentligen överlägsen den naturliga människan på alla sätt.

Dessa karaktärer guidar oss genom en historia om vetenskapens etiska ansvar, om kärleken till makt (och pengar), om rasism, plikttrogenhet, rädslan för det annorlunda men framförallt om människans kärlek till livet. De väcker frågan om hur långt man kan gå för att rädda sig själv och även frågan om vad en människa är. Är en genetiskt förbättrad människa fortfarande en människa – eller är det att lämna över stafettpinnen till en helt ny art?

Bacigalupi har filosoferat om djupa frågor. Han gör det på ett underhållande sätt – sceneriet är levande och karaktärerna mångfacetterade. Jag kastas mellan skratt, nagelbitande spänning, äckel och sorg, det blir aldrig tråkigt och även om sagda frågor aldrig ställs rakt ut ligger de och pyr i bakhuvudet från sida ett. Det här är en dystopi jag varmt rekommenderar, som ett fan av både sci fi och genetik är jag grymt svag för kombon.

O the joy!

Jag brukar vara väldigt tveksam när mina favoritböcker blir till film. Filmmakare har sällan förmågan att göra det på ett snyggt och trovärdigt sätt. Peter Jackson kan vara ett av undantagen som bekräftar regeln. Jag fullkomligen älskade Sagan om ringen-filmerna. Nej, de följde inte alltid boken men man har gjort avsteg jag kan köpa och känslan, sceneriet och karaktärerna känns helt klart igen. Nya Zeeland är storslaget.

Nu är the Hobbit på gång! Har varit så ett tag. Senaste nyheten var att Orlando Bloom kommer tillbaka som Legolas och nu (läs för en vecka sedan) är också titel och premiärdatum satta. Film nummer 1: the Hobbit – an unexpected journey, 14 december 2012. Oh, må tiden bara flyga fram! Film nummer 2: the Hobbit – there and back again, 13 december 2013. Kanske världens bästa Luciafirande!

Peppen är total! Nördstämpeln är inpräntad med röd text i pannan. Att kyla av sig i poolen blir ett måste.

Vilka filmatiseringar ger er pirr i magen?

lördag 4 juni 2011

Boktolva i tretton delar - halvårsuppdatering

Vid årets början satte jag upp endast en utmaning för mig själv. Jag har otroligt svårt att hålla mig till de utmaningar jag åtar mig eftersom jag – precis som när vi pratar mat – är väldigt impulsiv. Jag måste helt enkelt läsa (eller äta) det jag är sugen på och smaken kan ändras rätt så radikalt under tidens gång. Jag har dessutom svårt att läsa något bara för att andra anser att det är bra, som t.ex. när vi pratar nobelpristagare. Faktum är att jag ofta kan personifiera kärringen mot strömmen, oavsett vad vi pratar om. Om du säger bu kommer jag säga bä – bara för att.

I viket fall som helst så verkar jag vara mer benägen att lyssna på bokbloggare än på någon annan och således föll jag för O:s utmaning Boktolva. Den kändes enkel och ganska fri. Det har också gått ganska bra, för även om jag ännu inte skrivit alla recensioner (inte ens jag är ju perfekt) har jag ändå tagit mig an nästan hälften av författarna på nästan halva tiden. Ganska bra odds för att lyckas genomföra utmaningen – tycker ni inte?

Paolo Bacigalupi, Haruki Murakami, Cormac McCarthy, Sarah Waters och nu senast Juli Zeh är de jag tagit mig an. I de flesta fall har jag också fått mersmak och under semestern – en sen sådan i augusti – räknar jag med att hinna läsa ett helt gäng med böcker (jag räknar också kallt med att ha fått tillbaka läsflytet då!). Där ibland flera på min lista. Den enda som inte finns i bokhyllan är Patrick Süskind. Jag kanske ska vara sådär modig och låna en bok på biblioteket. Det sägs ju att man bör kliva ur sin bekvämlighetszon ibland och biblioteket har jag knappt besökt sedan jag lämnade Tokstan.

fredag 3 juni 2011

Bokalfabet 2.0 - I

Nionde bokstaven i alfabetet är i.

1. Först ut är som alltid associationerna. Fem ord på I ska bli en, två eller varför inte fem titlar boktitlar. Orden i fråga är: Ivrig. Is. Idealisk. Identitet. Idé.
Sir John Franklin hade en idé om att segla genom nordvästpassagen och han gav sig ivrig(t) iväg mot norr. Mot den arktiska is(en) hade han dock inget att sätta emot, resans förhållanden var allt idealisk(a) för en katastrof. Besättningsmän och officerare dukade under en efter en och trots att man idag har återfunnit många kroppar, är det långtifrån alla som har fått en fastställd identitet.
Boken är givetvis Dan Simmons The Terror. Isande skräck och fascinerande historia i en superb mix.

2. En karaktär med för- och/eller efternamn på I.
Ingalls är efternamnet på den familj jag var totat uppslukad av i tioårsåldern. Skolans bibliotek hyste alla böckerna och att läsa en hel serie kändes stort och vuxet.

3. Indignation är amerikanskans vackraste ord enligt Philip Roth. Vilka är dina favoritord? Och nej – de behöver inte börja på I.
Om inte omåttligt är ett favoritord så vet jag inte vad som är. Jag använder det åtminstone i tid och otid. Ingalunda, elva, fjättra och hisnande är andra favoritord.

På engelska har jag nyligen fastnat för windup. Andra favoritord är serendipity, wicked och silence.

En bok är en ovärderlig följeslagare

Alla som tycker om att köa räcker upp en hand!
Nej, jag tänkte väl det. Köer är alltid tråkigt och om ni är det minsta som jag hamnar ni alltid bakom någon som ska dividera, ångra sig, bara inte behärskar det där med kortbetalning eller bestämmer sig för att betala hela summan i enkronor. Frustrerande är bara förnamnet men oftast bara om du står där själv. I sällskap med en vän går tiden alltid fortare. Trots det är det oss inte alltid förunnat att få shoppa i sällskap med någon utan vi får genomlida tiden med omgivande människor på egen hand.

Nu tycker jag förvisso att det kan vara sällsynt fascinerande med människor. Om jag är på sådant humör kan jag studera, filosofera och fantisera i det oändliga. Till alla andra tillfällen har jag min bok. Med en bok i bagaget är jag aldrig ensam. Den håller mig sällskap när jag köar, när jag åker pendeltåg, när jag måste äta lunch utan sällskap och när jag genomlider skräckfyllda kval i väntrummet hos tandläkaren. Med en bok kan jag verkligen njuta av att bara ligga i soffan/hammocken/sängen och slappa.

En bok är en ovärderlig följeslagare. Den kan vara en vän när man är ensam, en gemensam punkt när man träffar nya människor, ett sätt att minnas någon man saknar. En bok kan vara ett äventyr, en romans, en tankeställare. Jag kan läsa för att fly verkligheten men lika ofta läser jag för att få nya perspektiv. En bok kan öppna mina ögon för ett annat sätt att tänka, den kan bygga broar och skapa gemenskap. En bok är ofta så mycket mer än vad man tror och varje lästillfälle har sin egen charm.

Det är därför har jag så svårt att svara på frågan om varför jag läser. Det är liksom lite som att svara på frågan om livet, universum och allting. Kanske ska jag också börja svara 42?!