Something wicked this way comes, det är den olycksbådande titeln på Ray Bradburys roman om de snart 14-åriga bästa vännerna Will Halloway och Jim Nightshade. Det är också en väldigt passande titel med tanke på det tåg som kommer inrullandes klockan tre på natten – den timme då själen sägs vara längst ifrån kroppen – en vecka före Halloween.
Karnevalen som kommer med tåget leds av den mystiske och minst sagt hotfulle Mr Dark – även känd som den illustrerade mannen. En tatuering för varje infångad själ. Han ger människorna i staden förföriska löften om lycka och en återvunnen ungdom. Få är de som i tid inser priset för den utlovade lyckan.
De två pojkarna kommer dock den ondskefulla Dark på spåren och därmed är de lovligt byte för dennes undersåtar. Till sin hjälp har de Wills far, Charles Halloway – den tystlåtne men förvånansvärt modige biblioteksvaktmästaren, en man som aldrig förr insett sitt eget värde.
Something wicked är en medryckande historia om gott och ont, om vänskap, om rädsla och om hopp. Karaktärerna är unika, välskrivna och levande. Ibland lite otäckt levande. Mr Dark är en av de obehagligaste bovar jag någonsin stött på och hans hantlangare, framförallt ”the Dust wich” gav mig gåshud.
Bradburys berättarförmåga är oklanderlig. Historien börjar suggestivt, mörkt och olycksbådande för att sedan övergå till en actionfylld spänningsroman utan att någonsin tappa den initiala känslan. Jag gillar att han lägger vårt öde i våra egna händer utan att blanda in några högre makter, även när vi konfronteras med ondskan själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar