onsdag 2 februari 2011

Om jag ändå finge dra täcket över huvudet och gå i ide ett slag

Alltså, det är februari. Februari måste vara den vidrigaste månaden på hela året. Det är mörkt, allt vi kunnat se fram emot har passerat och alla nya saker att se fram emot är en evighet bort.

Kom nu inte och säg att vi går mot ljusare tider för så jävla långa dagar har vi inte fått! All energi som kropp och själ lagrade under förra sommaren är slut och den sol som eventuellt tittar fram nu räcker inte på långa vägar till att fylla på depåerna.

Dessutom – och jag vågar knappt yttra det här efter att ha varit arbetslös – avskyr jag att jobba!

Nej okej, inte att jobba per se. Inte heller jobbet eller arbetskamraterna men allt detta hattande som mitt nuvarande jobb innebär. Vartannat skift dag, vartannat natt. Omställningar ungefär var tredje dag. Hur i hela friden tänkte människan som lade det schemat?!

Dessutom har jag mensvärk, byxorna är för trånga och jag har ingen som helst lust att ta hand om mig själv (varför laga mat när man kan äta mackor?!).
Jag skyller på schemat. Och februari.

Sa jag att jag avskyr februari?

P.s Om någon snäll själ har bra tips (som inte innefattar dyra resor utomlands) på vad som kan bota en mjältsjuk storsa så tages dessa emot med öppna armar.

2 kommentarer:

  1. Tyvärr Hanna håller jag inte med om februari. Kom hem efter kl 17 efter en härlig promenad på sjön i ljuset. Skift jobb är tyvärr både bra och dåligt. Synd då man inte hinner ställa om dygnet efter de olika passen. Kram på dig hoppas magen snart känns bättre./Anette

    SvaraRadera
  2. som jag skrev: det ljuset räcker inte för mig. det spelar ingen roll hur härliga promenaderna är, det är ändå för lite för att det ska göra nytta.

    SvaraRadera