Sköna juveler

Jag kände att lite miljöombyte och en dos datorförbud var på sin plats så i helgen for jag till sommarstugan med mapa. Att gräva sten, läsa bra bok och lyssna på en sprakande brasa är den perfekta boten mot ett upprört sinne. Bror med familj kom oförhappandes på besök och helgen bestod av bara mys.

Det känns bra att ha kommit igång lite med läsningen igen efter en extrem dos med ekonomisk ångest. Problemet är förvisso inte löst men med en bra bok i handen känns livet alltid lite lättare. Farfars, på Målilla bibliotek inköpta bok Sköna juveler har nått sin ände. P.G Wodehouse är som alltid grymt bra (även om grymt bra inte är ett uttryck just han skulle använt) och denna bok lite extra så.

Inte bara juvelerna är sköna, karaktärerna är det också. Förvecklingarna är dråpliga och språket genialt. Personerna framstår kristallklart och varje dialektal skillnad är på pricken. Gillar man torr brittisk humor (och det gör ju jag) är det här en bit av himmelriket.

Jag förstår så väl varför farfar pratade vitt och brett om den här boken. Den tillhör ingen av mina vanliga favoritgenrer men vad gör det när det är så rolig? Det är inga hysteriska skratt á la Liftarens guide till galaxen men väl ett ständigt närvarande leende.