lördag 28 augusti 2010

In your face Murphy!

Haha, regeln är på plats! Nu är det bara att spackla och måla kvar, sen är garderoben klar.

Det tog inte ens 2 år...

onsdag 25 augusti 2010

Den största fördelen med att ha ett jobb...

...skulle nog ändå vara att inte behöva vara hemma så mycket och på så sätt slippa umgås så mycket med vissa människor. Vissa människor är helt enkelt bäst i små doser.

måndag 23 augusti 2010

När verktygen är slut dansar Murphy på bordet

Alltså, nu skulle jag vara sådär duktig och sätta upp den där regeln som ska göra att den hembyggda garderoben ser stängd ut när den faktiskt är stängd. Den (regeln) har stått lutad, först mot hallväggen och senare mot sovrumsväggen i ett och ett halvt år. Ett typiskt jag-gör-det-sen-projekt.

Nu har jag i alla fall mätt och sågat och stämjärnat (nej, jag är fullkomligt medveten om att det inte heter så men trots min 4:a i träslöjd har jag inget bättre ord för det) så att regeln blivit lagom lång och har en urgröpt sida med plats för golvlisten.

Regeln har blivit något krokig av att stå lutad och jag har fixat så att den konkava sidan kommer mot väggen och på så vis försvinner. Sen är det bara att skruva. Eller, det skulle bara vara att skruva om jag hade en skruvdragare som var tillräckligt stark. Nu har jag tydligen inte det och därför står regeln fortfarande där alldeles lös.

Skillnaden är att regeln nu står inne i garderoben istället för utanför och därför behöver jag inte bli påmind så ofta. Hörde jag ett gör-det-sen?

söndag 22 augusti 2010

Våga vägra välja sida

TV3 är på sista delen i sin Sagan om ringen-helg. Filmerna då såklart. Äkta Tolkien-nörd som jag är läser jag böckerna minst en gång om året och jag har provat 4 olika utgåvor. Alla utgåvor har, av olika anledningar, sin charm men det är en annan historia. Det jag ville reflektera lite över var det här med bok vs film. För tydligen måste man sätta dem emot varandra och så att säga, välja sida.

Bland annat Finskan vägrar se filmerna i helgen för hon gillade böckerna så mycket och filmerna skiljer sig så mycket att hon blir arg. I Finskans värld är hennes åsikt den enda rätta och eftersom hon gillade böckerna så mycket måste hon läxa upp mig när jag tyckte att filmerna var bra. För jag gillar ju inte böckerna... eller hur va det nu?

Nåväl. Hennes åsikt var att filmen var en besvikelse eftersom den skilde sig så mycket från boken och det får hon självfallet tycka bara hon kunde låta andra tycka annorlunda.

Personligen köper jag de flesta ändringar man gjort. Härskarringen är ett gediget verk och på film skulle alla dessa detaljer bli plottrigt. Jag gillar att filmskaparna har fångat allt och alla så pass bra att jag känner igen dem från min egen fantasi och framför allt har de lyckats fånga känslan. Tolkien-andan. Det tycker jag är viktigast.

Visst finns det avvikelser, ibland stora sådana från boken och visst finns det rolltolkningar etc. som jag inte håller med om men den där Tolkien-andan är kvar och för mig gör det en bra överföring till film. Jag känner inte alls detsamma för filmen som för böckerna. Böckerna ger möjlighet att hitta nya detaljer var gång jag läser dem. Nya tolkningar. Nya vinklar. Filmen är vad den är och är densamma varje gång. Den är dock en riktigt storslagen äventyrs-/fantasyfilm och helt värdig att dela namn med Tolkiens storverk.

lördag 21 augusti 2010

Äppel päppel - vilket är ditt favoritlässnacks?

Popcorn är väl en klassiker när man ser på film? Klassiker när man plockar fram boken är nog en stor kopp te eller ett glas vin men jag har alltid haft en lite mer udda favorit. När jag ska ha en extra mysig lässtund hemma vill jag gärna linda in mig i en filt och äta ett saftigt äpple.

Äpplet har varit favoriten sedan jag såg Den oändliga historian för första gången. När Bastian är som mest uppe i historien om Atreyus kamp mot Ingentinget, när åskan går och ljusen fladdrar drar han filten långt över öronen och äter sitt gröna äpple. Läpparna är alldeles blanka av äppelsaft och fingrarna är kladdiga. Det ser så gott ut!

Det måste ha påverkat mig djupt för när nu Den oändliga historian visades på tv blev jag kopiöst sugen på äpple. Jag har inge äpplen och jag funderar frenetiskt på vad jag skulle kunna kompensera suget med men nej... Det vill sig nog inte bättre än att jag får åka iväg och köpa några stycken. Ett äpple, en filt och boken känns helt enkelt som ett måste

fredag 20 augusti 2010

Dagens

DAGENS VILL HA: Ett jobb!
DAGENS KLÄDSEL: Blåjeans i trekvartsmodell och en svart topp.
DAGENS SMINK: Mascara o lite ögonskugga.
DAGENS FRISYR: Uppsatt lugg och en stor tovig knut i bak.
DAGENS HÄNDELSE: Rekryteringsträff på AF
DAGENS LÅT: May it be - Enya
DAGENS PLANER: Se sagan om ringen och kanske supa mig full på förra årets vinglögg.
DAGENS SAKNAD: Fisen o Fjant
DAGENS DUMMASTE: När jag behövde rätta till missförstånd på AF var det anställningsintervju och det vill jag ju inte missa och när jag hade tid att rätta till missförstånd på AF var det kö till efter stängning.
DAGENS SJUKA: På AF blir man avstängd för att man missar möten man inte visste att man hade.
DAGENS DROG: Vinglögg?
DAGENS ROLIGASTE: Att vakna med två katter ingosade i sängen. Vem sa att hunden var människans bästa vän?
DAGENS FAVORIT: Skräckkatterna
DAGENS KÖP: köp?
DAGENS GODIS: Vinglögg på den också.
DAGENS HUMÖR: Åskmoln möter urvriden trasa.
DAGENS ORD: Psykbryt

torsdag 19 augusti 2010

Egentligen borde de heta Vampyr och Liten Vampyr

En vanlig natt i huset innebär att den stora divan aka Monster är ute och jagar och den lilla kattfan aka Zombie sover på sin kudde i min säng (och flyttar man kudden flyttar katten efter, den är definitivt hans och jag blir nog illa tvungen att skaffa mig en ny). Så inte i natt. Jag gissar att spöregnet var boven. Båda katterna var inne och sov på vardagsrumsmattan.


Ett Monster på jakt

Till en början.

Vid tretiden vaknar jag av att det kommer två katter tassandes på led, spinnande som första klassens spinnrockar. De har ögonen rakt på mig, hoppar upp i sängen och lägger sig runt mig. De spinner oavbrutet.

En Zombie spanar in sitt byte

Jag vet inte om jag ska tycka det är mysigt att de vill gosa eller om jag ska bli livrädd eftersom de beter sig som värtsa vampyrkatterna. Ni vet, de försöker tjusa en för att få komma nära och när man minst anar det så sitter de i halsvenen. En ganska overklig känsla. Minst sagt obehagligt men jag får väl skylla mig själv som döpt dem till namnen de bär.

onsdag 18 augusti 2010

tisdag 17 augusti 2010

Att sälja sin själ

Känslan av att knappt kunna betala räkningarna blir påfrestande i längden och min bokhylla är överfull. En rensning och lite försäljning är på sin plats. Jag hatar verkligen att göra mig av med böcker. De är mina bebisar! Det känns lite som att sälja sin själ. Jag har ett förhållande med alla böcker jag läst, även boken i fråga inte föll mig i smaken. Att rensa och göra mig av med dem är minst sagt smärtsamt.

Icke desto mindre har jag lagt ut en del böcker på Bokbörsen redan. De hittas här. Jag har också en hög med pocketböcker (en del fådda och fortfarande olästa) som jag vill bli av med. Än så länge har jag inte fått upp dem på börsen men det kommer. Håll ögonen öppna för prima pocket!

fredag 13 augusti 2010

Queen of fucking everything

Får jag säga det själv (och det får jag ju) har jag lyckats få till en förbannat bra framsida och av bara farten gjorde jag en skiss på den hopplösa rundeln i skärgården också. Den vart om möjligt ännu bättre. Nu återstår bara att ta med skisserna till plantskolan, kanske göra små justeringar med experternas hjälp och sedan shoppa loss.

Den sena kvällen spenderade jag med att skissa lite på annat tjafs och återupptäcka min talang för telefonkladd (vilket i sig är rätt ironiskt eftersom jag har telefonskräck). Jag skulle kunna bli en bra serietecknare minsann. Med lite övning i alla fall.

Som om det inte vore nog med det! Jag fick ett telefonnummer av min mormor igår kväll. Usch! Ett telefonnummer till en kvinna som möjligtvis kunde ge mig ett jobb. Dubbelusch!
Att få telefonnummer när man har telefonskräck är att ha ångest i minst en vecka, först för att man måste ringa i morgon och sedan för att man inte har ringt på flera dagar. Så icke denna gång. Upptagen med skissandet (och fascinerad över hur bra det gick) som jag var, ägnade jag inte telefonsamtalet en tanke och i morse slog jag numret, fick ett nytt nummer, slog även det och hade ett givande samtal. Fan vad jag är bra!


Nu hade hon precis tillsatt sista tjänsten men hon verkade nöjd, både med mina erfarenheter och med det faktum att jag ville jobba på det av hotellen (för det var ett hotell) som var mer off. Alla andra ville tydligen jobba på det hotellet i City men jag bor ju off, så off passar mig. Hon tog mina kontaktuppgifter och referenser. Bra bra! Inte lika bra som att jag faktiskt vågade ringa men ändå bra.

Således har jag alltså anlagt två trädgårdar, ritat saker jag faktiskt skulle kunna visa för någon och ringt ett viktigt samtal. Jag är helt enkelt bäst.

För övrigt har min kattunge (Zombie, aka Kattfan) världens kanske längsta tunga. Bara så ni vet.


torsdag 12 augusti 2010

Gardening requires lots of water – most of it in the form of perspiration

Jag har stora problem. Grannen ovanpå (aka Finskan) och jag är i färd med att piffa upp vår försummade framsida och jag försöker anlägga en rabatt. Jag älskar blommor. Det ska vara mycket. Lummigt. Prunkande. Gärna höga blommor för lite insynsskydd.

Finskan har hittills tre önskemål. Det ska blomma från vår till höst och det ska vara många olika färger, jag gissar att det har med feng shui och våra (hennes, Tokungens och mina) olika element att göra, samt att det ska finnas borstnejlikor som Tokungen kan plocka nästa sommar.

Jag frossar i bilder för att få inspiration och inspiration har jag fått. Det finns så mycket vackert! Så mycket jag skulle vilja göra. Mycket är det genomgående ledordet vilket inte alls stämmer överrens med vår rabatt, som är typiskt liten. Inte typiskt jätteliten men åtminstone typiskt smal. Att få in allt utan att det blir plottrigt börjar kännas knivigt. Det liksom kliar sådär i hjärnan, på samma sätt som när jag sitter med ett knivigt matteproblem. Ansträngande men ack så kul.

Om jag får bestämma har vi en magnifik trädgård nästa år, det kommer bara kräva en del blod, massor av svett och kanske lite tårar

onsdag 11 augusti 2010

Bokhoras sommarutvärdering

Det är skönt att läsa om de som har höstlängtan, för det har jag också. Soffmys, varma filtar, tända ljus och en massa läskiga böcker. Då känner jag livet i mig. Inte för att sommaren på något sätt är en oäven läsperiod, den är bara annorlunda. Nu ska den sammanfattas och på Bokhora har man redan börjat. Såklart hänger jag på.

1. Bäst i sommar?
Åh, men det är utan tvekan Människohamn. Jag vet inte, men den vägrar släppa sitt obönhörliga grepp om mig.

2. Sämst i sommar?
Jag har haft en bra lässommar och inte trillat på något riktigt dåligt. Måste jag säga något så höll väl inte alla Joe Hills noveller i Vålnader den klass jag hade hoppats.

3. Vad har du helst läst på stranden?
På stranden läser jag gärna någon tidning, jag har en förkärlek för vetenskapstidningar. Annars löser jag korsord eller läser Agatha Christie.

4. Var har du läst mest?
I hammocken. Den underbara älskade. Fast när det var 35 grader varmt läste jag inne i soffan, för där var det 10 grader svalare.

5. Har du haft någon läsprojekt under sommaren som du lyckats eller misslyckats med?
Nej, inte annat än att jag läst mindre än jag velat. Det där jobbsökandet har hela tiden fått gå före.

6. Nämn en ny bok du köpt under sommaren?
Staden som slutade andas av Kanneth J Harvey hittade ner i min shoppingpåse för en tid sedan. När en bok kostar 20 riksdaler kan man helt enkelt inte låta bli.

7. Vad ser du fram emot att läsa i höst?
Det är så mycket! Boken ovan naturligtvis. Sköna juveler av PG Woodhouse, som jag fått efter farfar. Mera Charlaine Harris. Några Stephen King jag tänkt läsa om och apropå King så har jag ju sista boken i Dark Tower-serien kvar. Jag vet inte riktigt om jag ser fram emot den – eller jo, den bara måste vara lika bra som trean. Vi bestämmer det. Så, nu ser jag fram emot den också och listan blev genast oändlig.

'Någon hatar oss'

Människohamn. Det kan mycket väl vara den bästa bok jag någonsin läst. Kärlek, hat och magi. Lika mycket glesbygdsskildring som spökhistoria. En saga som suger tag och känns mer än verklig. Jag har bara ett problem med historien och det är att allt jag läst eftersåt känts så blekt i jämförelse. Inget har ryckt mig med med samma intensitet, vilket är lite tråkigt. Ändå tror jag att jag kan leva med det.

Alla borde läsa Människohamn. I synnerhet alla som inbitet hävdar att verklighetstroget är kriteriet för att något ska vara bra. Till dem kan jag bara säga som de coola killarna i Amerikatt, den här boken kommer sparka din rumpa!

tisdag 10 augusti 2010

Romanen om folk som inte kan lyssna

Tänk att vissa ska ha så förbenat svårt att höra vad man säger. Verkligen höra. En del är så fokuserade på sina egna idéer och vad de själva vill ha sagt att de fullkomligt missar vad som sägs till dem.


Det har tagit mig exakt tre år att få något efter min farfar. Något som betyder något. Att min farmor flyttat två gånger, rensat ut skåpen ungefär 48 gånger och delat ut kanske 248 prylar de senaste tre åren har inte på något sätt inneburit att någon kanske fått något som betytt något. Jag har till exempel fått udda porslin som hon hittat någonstans längst in i ett skåp. Förvisso inte helt smaklösa prylar men inget som jag har någon känsla för.

I vilket fall så hade jag och farfar läsandet gemensamt, vi kunde sitta i timmar och diskutera all form av litteratur, deckare på tv och dylikt och nu hade jag äntligen hittat en författare (utöver Agatha Christie) som vi båda älskade. Självfallet ber jag att få farfar böcker när farmor nu ska rensa sin bokhylla. Som svar får jag att jag får slåss med min fasters finske exmake om farfars samling av Arto Paasilinna, han (exmaken) hade ju trots allt läst alla böckerna och ville nu ha dem i bokhyllan. När min far, farmors prisade förstfödde, upprördes av detta plockade farmor fram lite andra böcker jag kunde få. Om det nu var böcker jag ville ha hade hon massor. Vad tanten inte tycks få in i sin skalle är att det inte är böckerna (Paasilinnas böcker finns ute i nytryck i var och varannan bokhandel) utan förhållandet till den förre ägaren som är viktigt. Inte förrän jag sagt det rakt ut ca sju gånger sjönk det in och hon kunde konstatera att nog ingen alls fått något efter farfar.

Människan har med andra ord inte ens reflekterat över det som vi talat om för henne nästan dagligen i tre år. Hon har varit alldeles för upptagen med sitt eget planerande. Vad jag kan minnas har hon aldrig ens frågad, utan vi har bara fått sakerna upptryckta i famnen för det där ska vi ha.


Man skulle kunna tro att det beror på sorgen efter farfar men nej – såhär har det alltid varit. Vissa människor lever helt enkelt i sin egen lilla värld och när den inte stämmer överrens med verkligheten så blir det extremt frustrerande för oss i omgivningen. När det kommer till känsliga ämnen som minnen efter förlorade kära kan det bli emotionellt dränerande.

Nu har jag i vilket fall fått farfars favoritbok (Sköna juveler av P. G. Wodeouse) och min mormor undrade om jag, som inte heller har något efter min morfar, ville ha hans gamla motbok. Den hade hon minsann kvar någonstans sa hon. Självklart vill jag ha den!

måndag 9 augusti 2010

Det där med att skriva ett första inlägg känns alltid så krystat

För att göra hela Sverige vansinnigt tänker jag säga att snart är det höst. Jag tycker de är så skönt när den heta, kvava luften blir frisk igen. Äntligen kan jag andas! Det firar jag med min sprillans nya blogg. Efter nästan 5 år med den förra känner jag att det är hög tid för lite nystart. Det passar med mina nya livs- och karriärval.


Det där lät stort! Riktigt så stort är det kanske inte. Bara nästan. I vilket fall så tror jag att det får en extra skjuts om jag kan lämna de fem senaste åren bakom mig. Det är ju faktiskt där de hör hemma. I det förgångna. Ingen idé att älta det som varit. Det är passé. No turning back, liksom! Ja – ni fattar.

Lev i nuet, fånga dagen och allt det där.